Hela tiden dyker det ju upp kopior på inredningsprodukter. Marimekko skålarna får symbolisera det idag här på bloggen. Det dök upp ett reklamblad i posten som satte igång tankeverksamheten.
Jag tycker det näst in till otroligt att ett företag köper in t.e.x. marimekkoskålar från Kina. Åter igen är vi inne på snabba cash och volymvaror, inte varans värde eller ödmjukhet inför formgivare. I det här fallet med Marimekkoskålarna så är den inte helt identisk, foten är ju bredare, men annars i det stora hela sitter plupparna där de ska, räfflorna i rätt ordning o.s.v. Originalet kostar 729 kr och kopian 49 kr.
Att ta in en kopia av en sådan ikon pryl i sitt sortiment tycker jag näst intill är att sänka sin butik till lägsta nivå. Åter igen inte inse varans värde.
Ta den röda skålen. Så mycket mer än bara röd glasmassa.. I Iittalas fall, för att tillverka den röda färgen måste ugnen brännas ur för att få bort all rödfärgad glasmassa. D.v.s att om skulle man köra klarglas direkt efter i glasugnen skulle den bli missfärgad av de röda pigmenten. Flera arbetsmoment både under blåsning och med formar gör att priset stiger gentemot klarglas. Det gäller ju även få färgen jämn när skålen eller vasen blåses i pressformen. Något som är värt otroligt mycket för mig när jag köper en produkt som har en hantverksmässig historia bakom sig. Samma sak med möbler.
Nog om det. Att tillverka kopior av välkända möbel/stilikoner tycker jag är tragiskt. I vissa lägen har patent, licenser och liknande löpt ut och det blir fritt fram att göra en egen variant av designen, eller sno den rakt av. Välkopierade möbler från bl.a Vitra, Panton m.fl fyller marknaden just nu.
Vissa möbelföretag har tagit fasta på det och tillverkar i stort sett bara kopior på möbler som blir billigare än originalet. Har man inte ett tränat öga är det svårt att se skillnaden. Kvaliteten skiljer sig oftast rejält och vissa fall byts detaljer ut. Bra eller dåligt? Visst gör det bra design tillgänglig för fler, men på vilken bekostnad?
Det är lite som att sätta någon på skapar jobbet, är kreativ och lägger mycket tid på skapandet och framställning och sedan sno rasket för att dra in pengar.
T.ex. The Panton chair från 1960, som tog många år för Verner Panton att ta fram rätt material och hitta en tillverkare som kunde pressa stolen. Alla sa att det var omöjligt, men han lade ner sin tid på att hitta rätt tillverkare och gav sig inte. Den tillverkas idag av Herman Miller/ Vitra. Vill du ha originalet eller kopian?
Jag tycker det är dåligt och väljer hellre originalet, oavsett om jag får jaga på loppis/auktion eller köpa i butik av de som har fortsatt tillverkning.
I det hela så är det ju så att det skapas och tillverkas mycket i världen, dagligen, och klart att produkter som är liknande (inspirerade av original) dyker upp. Konstigt vore det väl om det inte skulle vara så. Precis som med musik där det hela tiden snackas om att man snor riff och refränger.
Det här är ju något som det pratas om i bloggvärlden och bla har Peter på Formrepubliken slängt ut frågan tidigare.
Vad tänker du om det här? Hur ställer du dig till det?
Bilder: Danish furniture, iittala